Jag passar på att önska dig eller om det är fler än en besökare, er en trevlig helg!
Hmmm…tittade just i statistiken, det är betydligt fler än en besökare här, så jag skall försöka att ha lite mer inlägg här för er skull.
Tack för att just du tittade in!
Och visst är det mörkt ute. Solen har visst gått på semester. Undrar vart för jag vill dit också.
Men det går an inne också med ljus och bra musik, som jag lyssnat på alldeles för länge, eller var det alldeles för länge sedan?
Nåja, nu syns det (tyvärr) att det är en väldig lååång röd helg som är några veckor bort. I alltfler fönster lyser stjärnor och stakar, utom i mina fönster. Dels är ensam jul pest och behöver ingen extra reklam, dels är adventsstakarna på plats, men tänds första gången på 1: advent som är imorgon…säger man till mig.
Vad fel det är, 1:a advent i november! Snart juldekorerar vi i augusti, ungarna i skolan går från sommarlov till jullov utan skoltid emellan? Å andra sidan så är tiden lite…vid sidan av banan. Som vädret.
Eftersom jag arbetar med bilder och främst foton är jag i behov av grafikprogram, och fick en gång i tiden tipset om FS Viewer, nu hade man en ny version, 3.6.
Jag laddade ner den och sedan började datorn konstra mer än tidigare. Jag kollade med antivirusprogrammet som inte hittade nåt, sedan med ad-adware, som hittade en Trojansk häst, i min dator. Fort som fasiken kollade jag varifrån den hade kommit. Från FSViewerSetup36.exe.
Den kunde jag efterlite arbete få bort, men datorn konstrade fortfarande så med hjälp av olika program framkom det att det fanns ”kollegor”. Två andra trojaner var i min dator, och de var svårfunna. Kanske skulle jag tvingas lämna ifrån mig datorn, så jag säkerställde massor av filer, inte minst mina foton. Därefter började jakten på allvar och snart fick jag en adress jag bara inte kunde hitta i datorn.
Nu var det dags att ta hjälp, och det kom i form av ett oväntat, men mycket uppskattat telefonsamtal. Jag fick genast mer energi och tog kontakt med en datakunnig, som ledde mig på rätt spår. Några timmar senare blev datorn friskförklarad. Nu återstår allt som skall återställas, bara det tar mycket lång tid.
Lev väl!
Plötsligt är det full fart, folk ringer, skriver och hojtar på mig. Jag hinner ju inte med det jag ska göra förrän någon avbryter mig. Det är trevligt. Mindre trevligt är när alla bara försvinner, som nu.Vart tog alla vägen?
När jag kollade dagens mediehändelser, får jag läsa om anhalkande ovädret redan ikväll, bl a detta:
Hårda vindar och snö väntas dra in över Norrlandskusten, ostligaste
Sverige och Gotland i dag.
Från och med sent i kväll väntas stormvindar, det vill säga medelvindar
på minst 25 meter per sekund, ute till havs och utmed Upplandskusten. SMHI
har utfärdat en klass två-varning för bland annat Upplandskusten.
-Det innebär att det kan bli stora problem i biltrafiken, för tågen och
kanske för flyget. Troligen blir det också problem med elförsörjningen på
utsatta platser, säger SVT:s meteorolog Mats Andersson.
Mitt leende har stelnat.
Förbered er på det värsta, var glada om det inte inträffar!
Först kom ett mindra bakslag, sedan ett till och ett till och… så har veckan varit och tärt på det goda humöret och givit deppighet och Ågren chans att ta sig fram till mig.
Och en rejäl öppning blev det ikväll. När jag skulle tvätta händerna ställde jag mig i ett mycket ofrivilligt fotbad. Efter att ha torkat upp det och tvättat händerna, föll jag på knä för handfatet mitt.
Visserligen har jag sett att jag måste rensa det, lite väl långsamt med tömningen, i handfatet alltså! Men vatten på golvet?
Fy och annat. Det roliga är att när någon satte rören på plats var denne antingen packad eller så struntade man i allt. För det rör (plast) som går från golvet upp mot handfatet och slutar i en böjd, som skall monteras mot vattenlåset, passar inte mot detta. Resultatet blir ett snett rör med onödig belastning på låsmuttrarna, också de i…plast!
När allt var isärtaget tog jag den stora…borsten och tryckte in den i hålet…långt in. Ett lätt surplande ljud och mjukt motstånd hördes och kändes. Sakta drog jag ut den igen
Och med kom…saker.
När jag var klar efter några ”stötar” upptäckte jag att övre ringen till vattenlåset, den som förbinder låset med handfatet, hade gått sönder, så när jag testade, kom det naturligtvis vatten på utsidan av röret.
Nu blir det affären för ändamålsenliga ting imorgon, och en räkning till hyresvärden på måndag. Gissa om de blir glada sura på mig.
Lev väl!
Rubriken säger väl allt om min ICA-butik.
Det lastas ständigt på varor på hyllorna. Det blir allt svårare att välja och pluskan vägrar snart att öppna sig, medveten att innehållet töms snabbt i butikens stora hungriga kassa.
Och just dagens stora hungriga kassa manövererades med stor skicklighet av en söt kassörska, som slog in kundernas varor med bra fart.
Dock var en kund lite för snabb, en annan kund uppmärksam. Den första glömde plånboken, vilket nästa kund uppmärksammade. Kassörskan påtalades och hon greppade pluskan med ”sprinternäve” och lika snabbt sprang hon iväg. Den glömska kunden mötte på utsidan, då denna uppmärksammat att det var ovanligt lätt(?) i fickan.
Väl tillbaka ber kassörskan om ursäkt! Funderade i ett väldigt svagt ögonbick på att betala med ”dagens ros” istället för pengar, till denna toppenmänniska, men för hennes skull tog jag fram pengarna.
Efter några dagars fullständig glädje och massor av…arbetstid. Det vill säga ingen tid att slappa i soffan eller så. Nä, datorn fick jobba, och jag tror av reaktionerna att döma att jag lyckades hyfsat.
Nu är det över och vardagen, den trista, är åter, glädjen har också lämnat till förmån för mindre glada saker och saknader.
Känslor slår inom mig och det känns som jag går isär. Och jag vill inte bromsa…inte alltid. Det är nu envisheten måste fram och trycka till på…bromsen.
Idag fick jag även en förfrågan inför kommande födelsedag, min alltså, vad jag ska hitta på. Ärligt svarade jag att jag funderar på att resa bort…om någon vill ta emot mig. Det är alltid problemet för min del. Alla vill träffa mig, men ingen vill jag kommer. Ekvationen är svår att få ihop. Någon bjudning tror jag inte på, inte här hos mig, för då mister jag ännu mer människor. I ha-galen-världen och städmaniska dammjaktsvärlden, duger inte min lya. För pedantisk är jag inte, fina saker har jag inte. Men jag bryr mig om människor, vissa mycket mera än andra, kanske det ändå blir nåt..?
Jag har nu även beslutat att trappa ner härifrån, tillbaka till min gamla blogg, varifrån få följde, men de flesta väntade kvar vid den. De förtjänar att få läsa mina texter även i fortsättningen. Således minskar inläggen här och den sista november (30) stänger jag ner för alltid.
Lev väl!
Efter några riktigt trevliga dagar, började allt att vackla, hela imperiet skakades i grunden. Det började med blåst som blev värre, storm nästan i byarna, sedan brakade msn ihop, följt av internet och tystnaden från alla håll blev total. Idag fortsätter det, jag skall inte existera länge till, om jag skall tro allt som händer och det jag nu känner.
Så är kvällen här, JB också, bakom honom lurar Ågren. Funderar på om jag ska ta en hagelbössa och blåsa bort honom…tillsammans med JB och halva mitt huvud. Sen sover man länge.
Inte den bästa idén, men sådana kan komma när det är jobbigt på huvudkontoret. Fast de delegerar ju bara jobben nedåt. Som mitt huvudkontor, så fort de får syn på någon snygging i ögonen mina, delegerar de jobbet till södra huvudkontoret, som måste spänna muskeln och resa sig nyfiket upp för att informera sig om situationen.
Värre blir det när en raring ringer, då strömmar det varma ord in i örat, rakt in till den stressande kontorspersonalen, som får kalla in extrapersonal, direkt från hjärtat, som redan pumpar ut extra med blod så kroppen blir varmare än normalt.
Är det däremot ett tråkigt, sorgligt eller jobbigt samtal, så delegeras det till verkmästaren i magen, som i sin tur skickar det vidare till andra på samma våning, varvid oroskänslan, deppigheten och magknipet är ett faktum.
Men värsta delen är om huvudkontoret slås ut av en bristande ledning som orsakar översvämning, på medicinspråk kallas det stroke. Det blir ett helvete att jobba då.
På kvällarna blir de allt långsammare i de olika avdelningarna och våningarna, till slut tvingas jag till sängen för att sova.
Lev väl!