Zkrivarens blogg

Efter några dagars fullständig glädje och massor av…arbetstid. Det vill säga ingen tid att slappa i soffan eller så. Nä, datorn fick jobba, och jag tror av reaktionerna att döma att jag lyckades hyfsat.

Nu är det över och vardagen, den trista, är åter, glädjen har också lämnat till förmån för mindre glada saker och saknader.

Känslor slår inom mig och det känns som jag går isär. Och jag vill inte bromsa…inte alltid. Det är nu envisheten måste fram och trycka till på…bromsen.

Idag fick jag även en förfrågan inför kommande födelsedag, min alltså, vad jag ska hitta på. Ärligt svarade jag att jag funderar på att resa bort…om någon vill ta emot mig. Det är alltid problemet för min del. Alla vill träffa mig, men ingen vill jag kommer. Ekvationen är svår att få ihop. Någon bjudning tror jag inte på, inte här hos mig, för då mister jag ännu mer människor. I ha-galen-världen och städmaniska dammjaktsvärlden, duger inte min lya. För pedantisk är jag inte, fina saker har jag inte. Men jag bryr mig om människor, vissa mycket mera än andra, kanske det ändå blir nåt..?

Jag har nu även beslutat att trappa ner härifrån, tillbaka till min gamla blogg, varifrån få följde, men de flesta väntade kvar vid den. De förtjänar att få läsa mina texter även i fortsättningen. Således minskar inläggen här och den sista november (30) stänger jag ner för alltid.

Lev väl!

Detta inlägg postades söndag, november 16th, 2008 kl. 10:51 e m och är arkiverad under Personligt. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.