Det var stopp
Först kom ett mindra bakslag, sedan ett till och ett till och… så har veckan varit och tärt på det goda humöret och givit deppighet och Ågren chans att ta sig fram till mig.
Och en rejäl öppning blev det ikväll. När jag skulle tvätta händerna ställde jag mig i ett mycket ofrivilligt fotbad. Efter att ha torkat upp det och tvättat händerna, föll jag på knä för handfatet mitt.
Visserligen har jag sett att jag måste rensa det, lite väl långsamt med tömningen, i handfatet alltså! Men vatten på golvet?
Fy och annat. Det roliga är att när någon satte rören på plats var denne antingen packad eller så struntade man i allt. För det rör (plast) som går från golvet upp mot handfatet och slutar i en böjd, som skall monteras mot vattenlåset, passar inte mot detta. Resultatet blir ett snett rör med onödig belastning på låsmuttrarna, också de i…plast!
När allt var isärtaget tog jag den stora…borsten och tryckte in den i hålet…långt in. Ett lätt surplande ljud och mjukt motstånd hördes och kändes. Sakta drog jag ut den igen
Och med kom…saker.
När jag var klar efter några ”stötar” upptäckte jag att övre ringen till vattenlåset, den som förbinder låset med handfatet, hade gått sönder, så när jag testade, kom det naturligtvis vatten på utsidan av röret.
Nu blir det affären för ändamålsenliga ting imorgon, och en räkning till hyresvärden på måndag. Gissa om de blir glada sura på mig.
Lev väl!
november 22nd, 2008 at 2:46 e m
Se där ja, där tog den torkan slut. Var inte riktigt så jag önskade det skulle gå för dig. Måste erkänna att jag tycker ”lite” synd om dig när du tog tag i trasan. Hoppas du får en bra lördagkväll. Sköt om dig…:-)