Zkrivarens blogg

Händelserik dag, och sorglig dag idag.

Vår Herre, som det så fint heter har kallat hem Lennart Swahn, efter en tids sjukdom. Vem kan glömma denna kille från TV-programmet ”Gäster med gester”, där Swahn fanns med tillsammans med flera artister. Men det var i ”Halv sju” genombrottet kom rejält för honom. Han var killen som blev ”John Blund” med alla barn, när han lånade ut sin röst till.
Han gick gärna på premiärer och galaföreställningar, han hade inget emot att synas, att folk kände igen honom. Och han var alltid oklanderligt klädd med snygga skjortor och eleganta sidenslipsar.

Knappt hann jag smälta den tragiska nyheten förrän nästa kom, Sveriges jazzsaxofonist Arne Domnérus, hade kallats till samma plats som Swahn. Efter över 60 år i musiken lämnade Arne över till efterföljarna, de som sett upp till Arne Domnérus under lång tid.Han som var Sveriges största inom jazzen.
”Han var väldigt personlig och hade en stark förmåga att spela en melodi så att den blev uttrycksfull. Några få toner och han hade lagt ut en känsla,” säger kompositören Georg Riedel, till Dagens Nyheter. Något som jag håller med om, efter att fått se och höra Domnérus spela live.

Som vanligt tar dagen slut innan allt annat är klart, till och med jag är inte slut…än. Får nog gå in till grannen och höra om han har nåt starkt att bjuda på under natten.

Men dagens värsta tänkbara otur drabbade mig hårt idag. För en gångs skull gick jag till centrum och när jag har 200 meter kvar börjar det att regna. Lite fuktig kom jag n under tak och kunde gå och handla. När jag kommer ut, ser jag inte ens Konsum tio meter bort för regnet som kom ner. Undrar om det var Vattenfall, som öppnat porten? Vi blev några karlar som stod och väntade ut regnet. Under tiden kommer en karl med paraply. Istället för att gå under tak hela väge väljer han att gå ut en hel meter, oh fällde därför upp sitt paraply. Bara att fälla upp och ta ned det, gav mer arbete än han blivit blöt på den metern, varför han nu måste ut så. Knappt hade han försvunnit innan dundret kom.

En äldre man undrade vad det var och fick veta att det var åskan. -Fan, jag måste hem och rädda TV:, sa han och cyklade iväg. Jag å min sida satte fart på fötterna, bredbandsmodemet skulle räddas, resten var skyddat och klart. Och etthundratjugo meter senare avstannade regnet och baraq lite dugg fortsatte, men på marken var det syndafloden.

Under kvällen fick jag ett samtal med en bloggare. Vi har bloggat på samma ställe en tid, och nu fick jag veta att jag ännu låg i topp, fast det var några månader sedan jag skrev där. Och förfrågningar om återkomst, kommer regelbundet. Detsamma gäller från en annan av mina bloggställen. Visst är det kul, men också påfrestande för jag vill inte hamna i ett beroende att skriva för alla mycket och må dåligt av det själv.

Lev väl!