Zkrivarens blogg

Huvudet skriker efter sömn. Magen efter mat. Jag efter sällskap. Inget lär uppfyllas. Bara dåligt väder som, liksom SVT, repriseras om och om igen.

När det var fint väder igår kväll, såg jag att det fanns folk i vårt trädgårdsland i bostadsområdet, vilket är långt ifrån alltid i synnerhet när det bedrivs idellt. Jag tog på mig skorna och en jacka, tog med en påse och skyndade dit. När jag kommer fram är det folktomt ändå! Där blir jag stående, kliandes i huvudet och undrar om jag såg i syne. Efter lite tittande runt, ser jag mannen som ansvarar, skynda iväg utmed skogsbrynet. Vad han gjorde och varför får jag ta reda på en annan gång, för några grönsaker blev det inte av att handla igår.

Ack ljuva blondiner, ni äro inte helt fel, smarta, kloka, snygga, empatiska och vråltrevliga, även om vissa inte erkänner det. Själv har jag varit bortrest i ett helt dygn.

Det var att övernatta borta, vilket inte var helt fel, med tanke på var jag bor. Åkte till samma typ av område ett antal mil bort, ett område med samma öproblem med droger, knarkare och socialfall som stör. Skillnaden är dock att där tog hyresvärden tag i problemet, rensade upp genom avhysningar och vräkningar, något man inte gör här. Där är det fint, här är det allt annat än fint.

Killen klarade natten bra och nu går det åt rätt håll, härligt säger vi andra, trötta, glada och…slutkörda.

Kvällen blev väldigt lång och lite sömn innan vi fortsatte med dagen. Klockan 17:15 kom jag hem, trött, sliten och med  hur mycket som helst väntande. Utom idioten under som inte vet vad tystnad är. Där jag var, kunde man andas och lyssna på varann utan att behöva tävla mot en överröstande idiot till granne, ens på balkongen!