Zkrivarens blogg

Så är kvällen här, JB också, bakom honom lurar Ågren. Funderar på om jag ska ta en hagelbössa och blåsa bort honom…tillsammans med JB och halva mitt huvud. Sen sover man länge.

Inte den bästa idén, men sådana kan komma när det är jobbigt på huvudkontoret. Fast de delegerar ju bara jobben nedåt. Som mitt huvudkontor, så fort de får syn på någon snygging i ögonen mina, delegerar de jobbet till södra huvudkontoret, som måste spänna muskeln och resa sig nyfiket upp för att informera sig om situationen.

Värre blir det när en raring ringer, då strömmar det varma ord in i örat, rakt in till den stressande kontorspersonalen, som får kalla in extrapersonal, direkt från hjärtat, som redan pumpar ut extra med blod så kroppen blir varmare än normalt.

Är det däremot ett tråkigt, sorgligt eller jobbigt samtal, så delegeras det till verkmästaren i magen, som i sin tur skickar det vidare till andra på samma våning, varvid oroskänslan, deppigheten och magknipet är ett faktum.

Men värsta delen är om huvudkontoret slås ut av en bristande ledning som orsakar översvämning, på medicinspråk kallas det stroke. Det blir ett helvete att jobba då.

På kvällarna blir de allt långsammare i de olika avdelningarna och våningarna, till slut tvingas jag till sängen för att sova.

Lev väl!