Idag började dagen med massa tråkiga saker, sedan kom ett trevligt telefonsamtal från en sjukling, som inledde samtalet med ett tal som lät som det sista. Senare lyckades jag åter ta mig ut och då tog inte bara vinden mig utan även grannarna mig. Efter detta tog jag disken, som blivit lite väl stor och utrymmet var ovanligt litet i köket.
Nu är det klart, jag är trött, men hyfsat nöjd.
Lev väl!
Idag är det en sådan dag då allt går en annan väg än jag har tänkt mig. Telefonsamtal som inte blir av, men blir av, fast på ett annat sätt. Och tvättstugan likadant. Hyresgästen före var inte riktigt klar, men vad gör det när det finns alternativ? Sedan upp och äta efter att ha varit social med grannarna i tvättstugan, som idag hade trängsel. Stressade i mig maten och skyndade mot dörren, tryckte upp den och sprang in i famnen på henne.
Vilken famn! Som en blöt… Det blev genast en fin kontakt mellan oss, fast den blöta delen, blev inte direkt torrare. Vi kom att bli kvar i trappuppgången…länge. Vi hade det så trevligt…och blött. Om ändå alla städerskor med blöta moppar vore så mysiga. Och det efter att jag råkade slå upp dörren i ansiktet på henne. Och var den blöta moppen hamnade, får du själv gissa.