Zkrivarens blogg

Storjägaren kom in på baren o började skryta om att han kände igen hudar o kulhål på nedfallet vilt.
Han sa: -ge mig en ögonbindel o en öl o ta hit lite djurhudar ska jag tala om vad det är för djur.
Vadet antogs o han började känna på skinnet. Antilop skjutet med 22a o det var rätt. Nästa tiger skjutet med 308a rätt igen o ny öl. Så höll kvällen på o till sist ragglade han hem o la sig.
Nästa morgon tittade han i spegeln o såg att han fått ett rejält blåöga.
Han sa till frun: -Visserligen var jag full i går men inte slogs jag väl?
-Nää, svarade frun. Det var jag som gav dej snytingen. Du kom hem o la dig satte handen innanför mina trosor o gnuggade lite sen sa du skunk dödad med yxa.

Vi har fått besök av en rund glödande sak, det riktigt strålar om den, och nu kommer det lite värme, hela 18 grader och inget regn…än. Men det ska komma imorgon eller på onsdag, lagom tills jag ska tvätta kläder.

Så snart jag hade skrivit om vänners hållbarhet, riktat mot en person, kom mängder tillbaka, ursäktandes. Det kändes genomskinligt hos flera av dem. Det är inte kul att notera, och hur framtiden blir vet jag inte, bara att så kallade vänner har jag haft tillräckligt med att göra.

Lika illa är det med vädret, regn och mer regn, imorgon en hel dag utan regn, säger smhi, men man vet ju vad de brukar säga, fast värst är kvällstidningarna ändå. Fördelen med allt regnande är att jag har fått förfrågan om jag varit i Italien eller Spanien, jag är ju så brun. Minen är sevärd på den som frågar när jag säger att det är inte solbränna, det är rost.

Lev väl!

Så kallade vänner har en väldigt kort hållbarhetstid i rötmånaden, och är orsaken till att jag inte kände för att skriva igår kväll. Och just den här kategorin tycks jag ha hamnat i, så kallade vänner. De som utnyttjar och försvinner, trist att dessa finns.

Ute fortsätter det trista vädret, regnet fortsätter och helst ska man ligga kva i sängen, dra täcket över sig och sova bort hela dagen, för i morgon ska det bli fint väder, det är ju måndag och arbetsdag!

Under tre långa dagar var det totalt proppfullt i sophanteringen. Restavfallet vid vår sopstation där vi källsorterar, hade inte blivit tömd fast än tillsägelse gjorts, att det stank ända in i lägenheterna och maskar kröp runt liksom flugorna hade sitt paradis. Så igår eftermiddag blev jag arg och sa ifrån på skarpen till hyresvärden, som meddelade att de ville snåla in på tömningen av ekonomiska skäl. Då föreslog jag att jag kunde ringa och säga till när det var fullt, men det avfärdades med att ansvarig hellre tar bilen och bränner minst 25 kr per gång minst en gång i veckan, för att själv kolla. Det är att spara på pengarna! Senare igår kom någon och tryckte till i cisternerna så det gick att få i ytterligare ett tjugotal påsar, hellre än att tömma.

Jag fick också veta att förhandlingar pågår om ytterligare höjningar av hyran, som nyligen faställdes för två år och totalt närmare fem procents ökning. Men titta på annat, det gör de inte. Det finns en del att spara på, kanske inte så mycket var och en, men tillsammans blir det en del. Som belysningen i trappuppgångarna. Här finns tio uppgångar. I dessa uppgångar finns sju lampor som tillsammans drar 420 watt. Byt till lågenergilampor om 11 watt och besparingen per uppgång blir 343 watt vid varje belysningstillfälle. Minska sedan tidsperioden från nuvarande sju minuter till tre minuter, så gör ytterligare en besparing. Och görs detta i hela beståndet sparas mer än 10 000 watt vid varje belysningstillfälle. Sparar gör man istället på ytterbelysningen, som lyser med max 25 watt. Det är nästan kolmörker på natten att gå i, varför de lika väl kan stänga belysningen under tiden midnatt till 04, och några kronor räddas till att ha lite starkare lampor istället.

Om detta pratas det nu om här och regnet fortsätter att komma ner, bara att klä av sig när man går ut och på med kläderna inomhus.

Som vanligt tar dagen slut innan allt annat är klart, till och med jag är inte slut…än. Får nog gå in till grannen och höra om han har nåt starkt att bjuda på under natten.

Men dagens värsta tänkbara otur drabbade mig hårt idag. För en gångs skull gick jag till centrum och när jag har 200 meter kvar börjar det att regna. Lite fuktig kom jag n under tak och kunde gå och handla. När jag kommer ut, ser jag inte ens Konsum tio meter bort för regnet som kom ner. Undrar om det var Vattenfall, som öppnat porten? Vi blev några karlar som stod och väntade ut regnet. Under tiden kommer en karl med paraply. Istället för att gå under tak hela väge väljer han att gå ut en hel meter, oh fällde därför upp sitt paraply. Bara att fälla upp och ta ned det, gav mer arbete än han blivit blöt på den metern, varför han nu måste ut så. Knappt hade han försvunnit innan dundret kom.

En äldre man undrade vad det var och fick veta att det var åskan. -Fan, jag måste hem och rädda TV:, sa han och cyklade iväg. Jag å min sida satte fart på fötterna, bredbandsmodemet skulle räddas, resten var skyddat och klart. Och etthundratjugo meter senare avstannade regnet och baraq lite dugg fortsatte, men på marken var det syndafloden.

Under kvällen fick jag ett samtal med en bloggare. Vi har bloggat på samma ställe en tid, och nu fick jag veta att jag ännu låg i topp, fast det var några månader sedan jag skrev där. Och förfrågningar om återkomst, kommer regelbundet. Detsamma gäller från en annan av mina bloggställen. Visst är det kul, men också påfrestande för jag vill inte hamna i ett beroende att skriva för alla mycket och må dåligt av det själv.

Lev väl!

På morgonen väcktes jag innan jag vaknade själv av en borr. Man blir garanterat klarvaken och mår därefter, känns lite deppigt idag. Det är ensamheten som har gjort sig besväret att visa sig.

Solen är fortfarande kvar, vilket man tackar för. Den behövs länge än, och det med tillhörande värme.

Pr-kvinnan Dominika Peczynski bloggar och utsätts för lögner i hundratals kommentarer, av vad som verkar en och samma person. Lögnerna går ut på att skada henne. Nu kräver hon att kommentarssystem, något jag har hört flera yttrat på olika håll. Dock har inget sådant gjorts från leverantörshåll. Ett annat sätt är att stänga av möjligheten att kommentera, men då drabbas även de trevliga kommentarerna och de oskyldiga som skrivit dessa. Själv har jag råkat ut för samma sak i omgångar, och det är inte kul.

På återhörande!

Vart tog dagen vägen?

Efter mycket inomhus kom jag så ut och skulle testa låset till cykeln, skulle det gå att öppna? Jodå, det öpnade sig och jag tog cykeln ner till centrum i blåsten som gjorde turen allt annat än kul. Inne på ICA stod jag i egna och andra tankar när någon hojtade till. Jag hörde det som ett eko, och efter några sekunder sjönk det in till rätt avdelning i hjärnkontoret, det var ju mig man tilltalade . Johan stod och lade ut mer köttvaror och jag tänkte på Flintasteken jag ätit under dagen till lunch. När vi stod och pratade kunde jag ljudkigt rekommendera Flintasteken, och minst en sådan såldes på den rekommendationen. Jag kanske ska söka anställning, och sälja åt dem?

Så gjorde jag en gång när det började bli poppis att sälja bröd i Stockholms T-bana, aldrig har det sålts så mycket bröd så snabbt som då. Så nu vet ni om det. Bara hör av er.

Lev väl!

Nog blev det lite värme igår. Det konstaterar vi i mitt bostadsområde när vi samlas vid källsorteringen, alla med sin påse. Och naturligtvis är vi sociala och pratar med varandra. Solen lyser och gräsmattan är grön och fin. Kvällen är lyckad konstaterar vi.

Denna dag har också börjat bra vädermässigt och kanske får vi ytterligare en finare dag. Det behövs efter allt regn. Fast regnet är bra för svampen, men nu har människan fått en ny och svår konkurrent om svampen. Det är den så kallade mördarsnigeln som äter svamp i skogen innan människan hinner plocka den. Glupsk är den och kanske vi får se betydligt mindre svamp i framtiden i skog och mark i de områden snigeln finns.

Med glatt humör tog jag mig ut,  gick fram till cykeln och skulle låsa upp. Som vanligt var låset trögt och jag fick ta i lite. Men icke. Jag vred tillbaka och skulle ta ur nyckeln, då jag fick en väldigt liten del av nyckeln tillbaka. Resten satt kvar i låset. Bara att gå till järnhandeln 3 kilometer bort och köpa den ”stora nyckeln”. Bara några hundra meter bort blev jag upphunnen av bostadsområdets trädgårdsman, och vi kom att prata trädgård, grönsaker och min cykel. Han sa åt mig titta upp på senare så skulle han hjälpa mig med problemet. Sådana människor är det ont om idag.

På vägen ner mötte vi ICA:s vikarierande kalaspingla till kassörska på cykel. En liten för stor titt från mig blev ett snedsteg, som jag var onykter, men det bjuder jag på. Hon är ju inte kvar, och har ingen aning vad hon mister. På torget var det blomförsäljning och jag kastade mig in i fighten om de växter som var kvar. En Benjaminfikus räddades och sedan var det ICA, som skulle få fint besök.

Jag hann bara in genom dörrarna så kom de med en hel vagn växter. Jag frågade om alla var till mig. Och det var de…om jag betalade. Säga vad man vill om personalen, men svarslösa är de inte. Efter lite blomstersnack gjorde jag mina inköp och fick med mig ytterligare en växt, den som man inte kan eller får ta livet av, Garderobsblomman. Men jag har lyckats! Och om du som läsare är snäll och kniper igen, så kan jag berätta att det är väldigt lätt att avliva en sådan växt, bara att vattna mycket i några dagar, sedan är det kört. Det gjorde jag! Vad jag tänkte med vet jag inte, och spekulerar inte i det.

Åter i bostaden packades växterna upp och sedan tog jag plattången till cykeln, för en liten mm satt utan för, av den avbrutna nyckeln. Den lyckade jag få grepp om, och få ur den trasiga delen. Jag provade reservnyckeln och fick med möda upp låset, så nu ska det smörjas.

Upp till vår trädgård och handla lite mat, superbilligt. Potatis, morötter och squash blev det för inköpspris, eller snarare odlingspris, för det ska inte gå med vinst.

Och nu väntar sängen på mig. Förstår inte varför, jag är pigg som  en…människa ännu. Så några minuter till ska jag nog sitta vid datorn. Och med tankarna hos någon.

Lev väl!