Efter dagens första jobbiga samtal är klart, och det blev ett glädjande besked, en bekräftelse på en för mig personligen jobbig händelse, som nu fått en upplösning. Men, och detta är ett viktigt men, är inte allt klart, och jag vågar inte ropa hej ännu, eller gå ut med för mycket information.
Samtidigt får jag veta att det skall dras in fiberkabel och 100 megabit blir farten. Allt i drift inom några månader. Lite skillnad mot dagens fart, 24 mbit.
För en gångs skull skiner solen och vädermässigt ser det ut att bli en fin dag. För egen del är det lite upp och ner igen, som jag hoppas försvinner med dagen, kanske i samband med ett telefonsamtal jag skall göra strax.
Gårdagen flög iväg i ”pratgladas tid” eftersom jag gjorde inget annat än att prata med folk, om det mesta. Idag kanske det blir det raka motsatta. Vad dagen ger återstår att se.
Ha det gott!
En hektisk dag med mycket socialt prat och annat trevligt arbete i relation och provokation, försvann i vindens fart igår. Själv har jag inte kommit i säng än, men nu är det dags att lägga sig på…sängen.
Lev väl! önskar en trött zkrivare
Dagen hade kunnat börja bättre, morgon och förmiddag i orons tecken, en sådan där oro man inte vill ha. Negativ och jobbig. Ute blåser man bort och det kallas för fint väder! Låt vara att solen syns till och från, men fint väder?
Jag har en granne som är skild sedan en tid, faktiskt flera år. Han berättade idag en liten story om när han var gift och de skulle ta och rama in ett foto med honom då hon ville ha som en familj i ram, en o en. Således gick de till en ramaffär och hon fann en ram som hon gillade skarpt, en halvbågsformad sak, som en regnbåge. Tjock och fin tyckte hon, och de slog till. Problemet var att ramen som de tittat på inte fanns klar ännu, så de fick vänta lite under tiden den tillverkades. Under den tiden blev det knak i äktenskapet och skilsmässan syntes i horisonten. När mannen så var oh hämtade ramen, med foto i, fick ha en mycket bra rabatt, då han kände killen. Och eftersom summan skulle delas av de två, var det bara frugan kvar. Och som han sa:
- Hon fick ju mycket ram för pengarna!
En story ur den sanna verkliga relationen mellan människor. Själv har jag bra relationer med djur. Så fort jag syns ute på gården kommer områdets alla djur, med eller utan ägare, för att hälsa, klias eller kramas (hoppa). Katter som hundar, sniglar och kaniner. Det är ingen hejd på dem. Igår kväll missade jag en huggorm med nån centimeter, en lång rackare, men slö? Ringlade sakta iväg, kanske hade hon all tid i värden eller var bara lite slö. För hade det varit av motsatta könet, hade det gått undan. Det vet ju vi karlar som alltid får vänta på damen, som ska sminka sig, justera ”hyllan, hitta rätta kläderna osv. i en oändlighet.
På den tiden jag var särbo, ringde jag alltid dagen före och sa:
- Jag kommer i morgon eftermiddag, så du kan påbörja sminkning och klädurval redan nu, så är du klar när jag kommer. Nån som tror hon gjorde det? Knappast.
Inte fan såg hon ut som en rugguggla utan spacklet i ansiktet! Fast det gjorde hon, enligt egen uppfattning. Inte ens att jag hänvisade till att jag såg hennes ansikte jämt, inte minst i sängen, då på mycket nära håll hjälpte den relationen, som sprack efter 11 månader. Abonnemanget sas upp av henne. Efter att ha tjuvläst en annan.
Ett par i England har fått sexproblem. Men det är inte så att mannen inte får upp den eller att hon har andra problem att ta emot den, utan att de är för högljudda, och håller på för länge, enligt grannarna fram mot sex morgonen efter. Men för tusan, är den engelska avundsjukan värre än den svenska? Nja, kanske när man får veta att de inte är så tysta av sig. Grannbarnens traumatiska upplevelse av deras ljud och sängen som åkte i väggen i rytmisk takt, får en och tänka till. Själv har jag bara fått ett klagomål, jag håller på för länge…Låter lite bekant…
Lev väl!
Robyn får det inte att gå ihop! Tacka för det, har man ett spikat schema duger inte ens New Kids on the Block. Fast så nya är ju inte grabbarna. Oavsett det gör hon succé i USA, där hon bl a gästat David Letterman.
Sådant spikat schema har inte jag, har inte ens spik hemma, men väl en hammare.. Funderar på om jag skall rulla tummarna framlänges eller baklänges. Men det är nog bäst att göra något mera, annars blir det skäll på mig, och inte av en hund då.
Den 15 september blir det sänkta farter på de flesta vägarna i landet, samtidigt nya farter, jämna och fina. Det blir 20, 40 osv. till 120 km/tim. Jo, du läser rätt, 120 km/tim får du köra på en mycket liten del av våra vägar, där det anses väldigt säkert. Annars brukar förare av fordon tycka det går lika bra att köra så fort på många andra vägar också. Oavsett vad som står på skylten.
Men den 15/9 blir det lagligt med 120 km på vissa utvalda sträckor, samtidigt som många sträckor får sänkta hastigheter, t.e.x från 50 km till 40, då främst i tätorterna. Men även 110-vägar kan bli 100-vägar istället för 120, som många bilister kanske föredrar. Därtill har vi de vägar som varje vinterhalvår får sänkt fart.
Samtidigt blir bilarna bara motorstarkare, häftigare och säkrare, men den svaga länken, förblir lika svag och därmed farlig, människan. Föraren är den som framför bilen, och skall inte hålla högre hastighet än tillåtet, eller denne klarar av att framföra fordonet i. Tyvärr tror vissa att de kan mer än vad de egentligen kan. Tur är att majoriteten inte gör det.
Vad rika svenskarna är idag. Synd att jag bara träffar på de fattiga, som lägger tusentals kronor på mat varje månad. Idag skriver media om att svenskarna slänger bort 100 kilo ätlig mat varje år!
Hela 27 procent av all mat vi bär hem hamnar i soporna, enligt en rapport från Konsumentföreningen Stockholm, 18 procent slängs trots att den går bra att äta.
Sedan övergår media med att jämföra med utsläpp och den påstådda globala uppvärmingen i vissas huvuden åtminstone. Men ingen skriver något om de som tvingas leva på svältgränsen här i Sverige! För det finns människor som gör det idag, de som enligt kommunerna inte finns. Om alla 100 kilo mat kom dem till nytta skulle många idag hungriga människor vara glada, men även om det bara nämns vilket det alltså inte görs.
Vi tycker också så synd om alla barn i u-länderna som svälter, samtidigt som vi kastar ätlig mat! Sveriges dubbelmoral syns bra denna gång!
Lev väl!
Idag blev relationen nästan förstörd för mig, min realtion med toalettpappret. Kanske var det för att Johan välkomnade i ingången? Eller att vi stod och pratade? Det värsta är nog att jag tycker att jag pratar med mig själv, när vi pratar. Vi tycks ha samma tankar, dock finns det delar jag inte delar med ICA. Och detta höllt på att orsaka en relationspåfrestning. För när jag kom till den för tillfället tomma kassan, kom jag på att jag inte hade tagit ett paket rullar ännu. Tur att minnet kom igång i tid den här gången. Annars har jag varit utan toalettpapper, som jag dagligen får ta i, tafsa och smeka på, för att sedan spola.
Jag har fått en relation, en mjuk och tidvis mycket skön och angenäm relation. Ibland hettar det till lite extra mycket på kvällen, ibland tidigt på morgonen. Jag får känna. Jag får smeka. Jag får riva…i mitt toalettpapper. Det som nu är slut.
Jag skriver om mina relationer, påstod en charmigt gullig dam idag. Henne lyssnar jag på, så nu får jag skärpa till mig…nån gång. Hon prickade min blogg, eller snarare bloggar om hur jag glömde att köpa toalettpapper. Vilken tur, men det sa jag inte (ännu) till henne, att hon påminner mig i detta samtal som då pågick. Men idag skulle jag komma ihåg att köpa toalettpapper hos ICA, så klart.
Men säg det som skall gå prickfritt. Jag skulle betala en räkning via internetbanken, logga in mig och slog på dosan, som upplyste mig tvärt: BYT BATTERI!
Skit och snabblar! Jag blev en gång varnad av bankpersonal för att den typ jag har ibland bråkar vid batteribyte och man måste till banken och få hjälp, för minnet ramlar och allt skall göras om igen.
Nåja, cykeln ner till affären för inhandlande av batteri, men inte fasiken hittade jag ett med korrekt beskrivning. Bara att ta hojen tillbaka och hämta den lilla dosan, ta den med tillbaka så det blev rätt.
Ner igen och inte utan att olycksrisken var påtaglig, förbenade cykeldrullar. In i gen och två kunder före mig. Av någon anledning skulle även de köpa samma typ av batteri som jag, men rätt batteri fick jag och nu funderar jag på att skicka räkningen till banken. Då kommer jag på vad jag inte tog med mig…kvittot!
Efter detta strul var det toalettpapper som gällde och jag tog cykeln via bankens automat till ICA, sätter i nyckeln i låset vrider till och jag har för andra gången på en vecka lyckas vrida av en nyckel i låset. Nu blev det bekymmer, hur skulle jag göra, cykla hem och ta upp den i bostaden, eller chansa olåst ute? Jag chansade och friskt vågat. Jag tänkte jogga igenom butiken, och det gjorde jag, som en frisk fläkt, och glömde nästan cykellåset, för ett nytt behövdes ju. Snabbt till kassan, irriteras över kunden före, sedan betala och ut. Cykeln var kvar! Bara trampa hem och packa upp. Och det var ju det enkla, tills en charmigt trevlig dams tal dök upp i ett överansträngt minne.
Toalettpapper…skulle ha köpts, nu hade jag bara ett cykellås i huvudet. Kan jag få en påminnelse vid 11 i morgon?
Lev väl!