Så är det sjätte dagen i veckan, den första vilodagen, och nu märks det tydligt hur påtaglig ensamheten och tystnaden är. Vart tog alla vägen? Telefonen har fått oförtjänt vila och är tyst som mobilen, sms, msn osv. Jag har försökt att nå några, men inte lyckats, inte heller har man hört av sig efter mitt meddelande, det gör mig ledsen. Naturligtvis finns det orsaker, men tråkigt är det ändå.
Det är lite som en drog att när man har en dialog eller annan kontakt regelbundet under en tid. Det kan gälla telefon, msn eller öga mot öga. En tjej jag lärde känna under yrkesutövning ledde in mig på detta resonemang. Hon menade att hon kunde inte tänka sig bo någon annanstans än i Stockholm, som har pulsen och farten. Det har man ingen annanstans. Och människorna man umgås med, det fungerar bara här, sa hon. Och tillade att för hennes del var den regelbundna kontakten viktig. Det kan jag hålla med om. Idag har vi inte kontakt med varandra på grund av nya arbetsplatser och flytt hit o dit. Och jag har inget emot att stanna upp, så länge rummets väggar inte kryper närmare, vilket de börjar göra nu.
Under denna helg är det motorshow ett antal kilometer bort, liten halvlokal sak med gamla bilar som visas upp, Chevrolet Impala från tiden då det begav sig och bensinen var billig jämfört med idag. På granngatan finns en Chevrolet, rosa! Häftig sak, och hur stereon vrålar 60-tals musiken varvat med country.Man blir glad att höra den. Kanske jag träffar på den om jag får ordning på cykeln och kommer iväg. Det är ändå bort mot milen att cykla och bromsarna kan behövas. Fast det är klart, frontar man med en sådan stor fin bil, cabbad, gäller det att flyga lagom högt och långt, så man hamnar i baksätet, utan cykel. Sedan blir det nog både prat och en del foton tagna.
Skomakaren här på orten, har öppet tisdag och torsdag eftermiddag, samt lördag, som idag. Det gäller att hinna med honom idag också. Jag har slitit ner en klack så det är dags att klacka dojorna. Jo, det finns några som gör det ännu, men inte är det många.
Åter igen har jag fått förfrågningar från ”gamla bloggare” om att komma tillbaka. Det var bara en eller två veckor sedan sist, och det är inte troligt att jag kommer tillbaka när jag en gång har lämnat, speciellt inte till människor som sviker. Vilket påminner mig att jag skall hårdbanta min msn-lista, det är alldeles för många som sitter och glider med, som inte tar kontakt och inte vill bli kontaktade, så listan blir väl 95 procent kortare, men då är det riktiga människor o vänner som är kvar, de man har kontakt med…ofta. Samma öde väntar också mobilens telefonbok liksom Skype. Bort med onödiga kontakter och telefonnummer. Kvalitét före kvantitét, sa någon till mig en gång, då skrattade jag, det gör jag inte idag.
Egentligen skulle jag nog sluta blogga, vara på msn, Skype, mobilen osv. undrar om någon saknar mig då? Nä, förmodligen inte. Knappt hann jag skriva detta så hojtar en av mina bästa och riktiga vänner till, och det visar sig att vi är väl överens i ämnet om människor. Skönt med avbrott även i en blogg. Men hallå var är ni alla andra? Jag är här!
