Idag har det inte varit kul att vara ute, men ändå tvunget. Själv lyckades jag glömma allt utom mig själv, tankarna var någon annanstans.
Jag fick dock med mig mobilen, alltid något, i fall någon skulle ringa. Och ikväll har min bakre del ”avfallet” gått i strejk, så imorgon blir det till näringslivet och be om hjälp att få slut på denna strejk, känns inte bra.
Lev väl!
Oktobers första fredag är ett faktum, mulen och regnhot föreligger. Själv studsade jag just upp i taket när något lade sig på biltutan utanför fönstret. Ljudet skar in i rummet och mina öron. Gärningsmannen är fastighetsskötaren som kört in på gården med tunga saker i ett släp. Då kom en cyklist ivägen.
Själv ska jag åter kasta mig ut i det farliga området som här kallas gården. Bilar kör mer här än på vägen ibland, till och med cyklisterna är vissa dagar färre.
Denna unika fredag har bara börjat, när den är slut, finns den aldrig mer .
SIdag verkar lyckoveckan vara över, den som inleddes förra fredagen, på morgonen, och fortsatte över helgen tills idag, då den har attackeras av dåliga nyheter, pessimism och liknande. Det är tungt att bära och jag vet inte hur länge det går, så jag är glad för den lilla glädje jag får numer. Oftast pga av yttre faktorer kallade människor.
Lev väl!
Det blev en oväntat hektisk förmiddag, som inte är riktigt slut ännu. Min tar slut klockan 12, då lunchtiden, åtminstone förr i tiden tar vid.
Inga speciella planer som tar upp plats idag. Kanske har jag nått toppen på känslostången, och försöker hålla balansen däruppe. Det känns lite svajigt.
Kan en dag bli bättre?
Inte vet du besökare vad som är bra för mig, men låt mig ta det från förmiddagen.
Jag satt och skrev på datorn när solen sken. Så när det var klart och en hastig lunch passerat ner mot magen, tog jag mig ut. Då väntade ruskigt fula moln på mig, sådana där som gör allt för att förpesta tillvaron. Visst var jag lite fundersam på en telefonsvarerska vars inneboende inte kunde svara när jag ringde. Men inte mera…då. Hon är för gullig för det.
Jag hade målet secondhandbutiken för att köpa en ny matta till vardagsrummet, men de var slut, fick nöja mig med en häftig vinterjacka, sommarpjuck och en annan sak. Drog hem det till bostaden och vände om.
Nu var det ICA, databutiken och en affär till. Halvvägs började det regna, ett fint kallt duggregn. Då tänkte jag på damen som inte svarade i telefonen, som brukar ha många bra svar på det här med regn och kläder. Jag log och fortsatte.
In genom dörrarna, inga kyldiskar mot mig denna gång, men väl kaos. Möttes av en kvinnlig ljuv personal och hejandet började. Klev till höger in i det trånga utrymmet och där stod nästa ljuvliga dam varvid jag nämnde nåt om trångt och intimt. Hon log som en sol, och det blev varmt och skönt. Sedan sprang jag ihop med Johan, eller var det han som högg tag i mig när jag kryssade förbi en hylla och bananerna? Nåja, jag hade pratat thé med honom, nu fanns det nyheter, och jag köpte direkt, för det såldes bra.
Hemma igen blev det att uträtta lite göromål i bostaden, då kom jag på, apoteket, dat… Hur glömsk får man vara?
Ner till apoteket och fick en service om hostmedicin som jag behövde. Eller snarare den slemlösande delen i samma medicin. Bara att konstatera att jag har tillgång till den bästa ICA-n butiken och bästa apoteket just nu.
Väl hemma väntade två meddelanden från en urtrevligt gullig dam. De hotfulla molnen, som duggat över mig, ersattes av andra moln, mjuka att sitta på…eller svävade jag? Jag slängde mig över telefonen som tappert försvarade sig i nån sekund, innan jag hörde..en telefonsvarare. Hann lägga på, så var hon där. Efter det samtalet tror jag inget blev sig likt, inte ens på msn på kvällen. Inte ens krånglande hemsidor o script, kunde få mig att ändra humör.
Lev väl!
Jag vaknar av att solen lyser mig i ögonen, allt känns bra. Saknar dock någon vid sidan min, men i övrigt är det bra. Med ju längre förmiddagen lider, ju mindre sol. Molnen kommer och ställer sig för ett för mig glädjande sol.
Solen vill mina nya växter, de som jag delade igår, från en till fyra, det är så man ökar beståndet, bland annat.
Ha det gott!
Hur trög får man bli? Jag plåtade en hel del i helgen och batterierna var i närmaste slut. Och igår glömde jag förstås att köpa dem, så jag tog mig till ICA idag igen. Jag hann innanför dörrarna då jag attackerades och tvingades in ibland blomjord o dyl av en stor frys! Det är en del av pågående renovering eller uppfräschning, som jag föredrar att skriva. Den gamla var på väg ut, jag på väg in. Och mer av den varan blev det när jag äntligen trassalde mig ut och kom bakom en mamma som tagit en vagn. Jag tänkte smita in bakom henne, men hon fick tvärtstopp. Vagnen fastnade i kylen, och jag nästan i henne. Kan tänka mig tidningsrubrikerna: ”Kund fastnade i kund.” Väl inne konstaterade jag att batterierna fanns, då skulle jag ha lite ost, trodde jag. I möbleringens hetta låg inte osten framme, så en tur blir det imorgon också.
Vem sa att amerikanaren är smart? När bankerna krisar och går omkull, planeras ett räddningspaket, som röstas ner! Hellre får USA:s ekonomi krascha och ge stora effekter på Europa, bl a Sverige, än att demokrater och republikaner, vågar rösta igenom det av rädsla för att inte bli omvalda. Löjligt USA. Ni kan skicka ut män i krig i världen, men inte rädda ekonomin hemma, det kallas svaghet! Här i Sverige är det ekonomiska läget stabilt, vi är smarta!
Lev väl!
Mitt i allt arbete sitter jag och funderar på kommande helg, den som var uppbokad, men nu tycks bli tom. Ska det bli att sitta på rumpan och ensamt titta ut genom fönstret? Som det är nu, blir det så. Samtidigt tycks vädret försämras rejält. Det är tisdag, den sista i september månad.
Veckan inleddes oroligt för en person som haft det jobbigt i helgen, men som idag meddelade att allt var lungt.
Andra ”vänner” lyser med sin frånvaro, en del saknar jag, särskilt kommentarerna, replikerna och svaren, som kan vara allt annat än tråkiga. En riktigt god dam, hörde dock av sig och vad gjorde det då att regnet dundrade ner, för mig var det solsken. Även om jag fick en o annan kommentar att inte vara nåbar. Hmmm…
Dagens ICA-besök, det första sedan i torsdags, inleddes med en krock! Jag styrde som vanigt stegen, som jag alltid gjort samtidigt som jag tittade på de nya frysarna som kommer. Och pang. De hade flyttat på bananpalmen med alla bananerna. Nu fanns det en stor banan, ovanligt välfylld, ibland de smala goda. Något jag sa till Johan vid en kort pratstund. Och en sak är säker snart går jag inte till min gamla ICA längre. Jag går till min nya fina ICA! För snyggt blir det, kommunens stolthet inom kort.
Hur svårt är det att parkera en VW Polo? För en kvinna var det fruktansvärt svårt, rutan var för stor helt enkelt, så hon tog det säkra för det osäkra och ställde sig på två rutor.
Själv ställer jag mig inte i sängen, det får annat göra, jag skall försöka sova några timmar, innan borren väcker mig för femte dygnet, tidigt tidigt.
Lev väl!
Jag fann följande rader i datorn idag, och det slår mig hur väl det ofta stämmer, åtminstone till en vis del.
Killar killar killar… Vad gör de annat än pillar?
De låtsas söka tröst Men egentligen vill de bara klämma på ens bröst.
De är romantiska och kommer med rosor Men är de inte nöjda förrän det fått av ens trosor
Det är som en ren reflex Att de genast tänker på sex.
Man blir så kär Men tyvärr är alla lika som bär.
Kommer och sårar Och vi drunknar i tårar.
Men vi återuppstår Och ni killar våra hjärtan får.
För det är faktiskt killar Som vi här på jorden gillar