Zkrivarens blogg

Efter morognens e-post i vilken jag fick, om inte kallsupar, så stressymptom, blev dagen oväntat och ovanligt bra, med en del tokiga saker.

Skulle smita in till ICA och handla, ovanligt dyrt, men nödvändigt. Framme hos Johanna, i kassan upptäcker jag pengabristen. Jag skulle ju först gå till bankomaten. Nåja, man har ju bankkort. Trycker in det i skåran och drar…väck minnet i skallen. Koden? Vad i helvete är koden? Hjärnsläpp! Men vad vore en halvt panikslagen kis som jag värd, om inte det fanns en rådig kassörska?

-Tryck på den knappen, så ordnas det.

- Javisst, annars kan jag springa till… Längre hann jag inte förrän hon lade fram kvitto för underskrift, som blev en av de slarvigaste. Där fick en rodnande kis sitt straff. Kommer ut på torget, då sitter den förbannade koden i skallen igen! Funderade på att gå in och handla igen, men vågade inte.

Iväg till databutiken för några dvd-skivor och sedan mot bostaden. Men säg den planering som fungerar. Jag träffar en hundägare, inte första gången då hundarna våra (när jag hade min) hälsade på varann. Nu kom vi att prata om jättemycket, framför allt om de träskulpturer hann har med motorsågens hjälp tagit fram. Ett par finns på IP, några hundra meter från min bostad. Om jag kommer ihåg, plåtar jag dem i morgon och lägger ut dem då.

Väl hemma ringde jag myndighetssamtal, såna som man alltid är lite orolig över, men jag fick en service som var otrolig.

Måtte nu det fortsätta resten av veckan också Det var länge sedan jag hade en sådan dag. Ja, t o m veckor, för allt började med en marknad…för ett par veckor sedan.

Lev väl.

Vilken rivstart vid datorn, översvämning i e-posten! På med flytvästen och ut i brevvågorna, läsa och svara, men nu är det nästan klart och jag ser slutet på allt. Det är som ketchupeffekten slagit till, först inget, sedan allt.

Både igår och ida trillade det in trevlig e-post, trevliga bloggkommentarer, bara telefonen som var tyst. Undrar vad det beror på, råttor som bitit av kabeln? Nåja, jag begär inte att man ska göra si eller så, det tjänar ingen på, minst jag själv.

På msn är det livat, där försvinner adresserna av sig själva. Men nu är de tillbaka igen om inte annat så för stunden. Undrar om ”min kvast” är förtrollad och tar mer än jag vill när jag raderar?

Ha det gott!

Dagen har varit lång, konstig och känslomässig. En bergodalbana. Tankarna svävar iväg och kommer tillbaka med positiva vibbar. Mycket har hunnits med, men mycket återstår, veckan har bara börjat.

Av en vän fick jag en länk till en En manifestation för alla barn, vilken jag ger här:  http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2472

Besök länken, läs texten, och skriv under om det känns rätt. Barnen är de som tar över efter oss nu vuxna.

Lev väl!

Vägen västerut, låter som en bok, film eller en gammal historia. Och gammal är den, men i högsta grad verklighet.

Så här stod det bl a i NSD att läsa: I helgen firades invigningen av Sjöfallsvägen, Vägen västerut, som byggts om för 70 miljoner.
-Vägen är som ett salsgolv, gudomlig, säger Martin Suor-ra, uppvuxen i väglöst land.

Kommunalråden från Gällivare och Jokkmokk medverkade.
- Vägen betyder oerhört mycket för både boende och besökare i Laponia. Detta är en avgörande faktor för utvecklingen i Laponia. Vägverket har gjort ett bra arbete, jag har bara lovord, säger Tommy Nyström.
Anna Hövenmark, Jokkmokk, instämmer:
- För Laponia är det jätteviktigt, det här hade behövt göras för länge sedan, men det är bra att det är gjort, säger hon.

Och för mig med norrlandsblodet i kroppen, betyder det glädje, kanske en färd upp kommande sommar?

Efter att ha tagit det säkra för det osäkra och hållit mig vid datorn större delen av dagen i dag i blåstens tecken, har jag även börjat planera för två födelsedagar, den ena är min. Den andra är mer intressant, åtminstone för min ringa personliga del. Jag har en viss erfarenhet att ställa till det. Tur att personen vet om det…än. Fast det går ju att tjuvläsa denna blogg också.

Katastrofen var nära ikväll, gjorde iordning mitt kvällsthé och upptäckte när allt var klart att sockret var slut. Högsta fart ut i trapphuset och tvärnita framför grannens dörr och ändå hamna i väggen. Något tillplattad som jag var, kunde grannen ändå hjälpa mig med sockret, trots att denne glodde på Anna Book i programmet ”BingoLotto”. Anna som just då berättade att hon försökte dölja sina behag. Varför? Att en kvinna visar sina behag är upp till henne och alla avundsjuka och dylika personer kan behålla sina kommentarer för sig själva. Alla, oavsett kön, skall få klä sig som de vill!

Jag för min del klär snart av mig.

Lev väl!

Idag är det en söndag utan krut i, ingen ork, ingenting. Ute blåser det rejält, men det värsta klarade vi oss ifrån…tror jag.

Men att vara ute..?

Kanske om man ska flyga till någon charmig och mysig dam som råkar bo en bit bort, då duger blåsten, men det blir tåget hem.

Håll i er i Sverige!

Under förmiddagen avblåstes strejken vid avfallshanteringen i min kropp och jag fick släppa ut en del, sedan blev det fel åt andra hållet. Aldrig är man nöjd.

Under dagen har jag fått höra att det skulle bli, och har blivit, blåsigt värre på västkusten, med regn. 22-32 sekundmeter är inget man längtar efter. Ostkusten får det imorgon sägs det.

Här får snart sängen mig, lycklig blir den, men mina tankar är fortfarande någon annanstans.

Lev väl!

Trots flera försök igår att rensa ur magen, så strejas det vilt. Avföringen är hård och kommer inte när jag kallar. Så nu ska jag gå och se om apoteket har öppet, annars blir det bara skitbloggar i helgen….

Det tog skruv att skriva så, nu rör det på sig, strejken är över och jag börjar fungera igen. Dags att ta sig ut i skogen, tror jag. Kameran är med och bilder skall tas.

Ha det gott!

Idag har det inte varit kul att vara ute, men ändå tvunget. Själv lyckades jag glömma allt utom mig själv, tankarna var någon annanstans.

Jag fick dock med mig mobilen, alltid något, i fall någon skulle ringa. Och ikväll har min bakre del  ”avfallet” gått i strejk, så imorgon blir det till näringslivet och be om hjälp att få slut på denna strejk, känns inte bra.

Lev väl!

Oktobers första fredag är ett faktum, mulen och regnhot föreligger. Själv studsade jag just upp i taket när något lade sig på biltutan utanför fönstret. Ljudet skar in i rummet och mina öron. Gärningsmannen är fastighetsskötaren som kört in på gården med tunga saker i ett släp. Då kom en cyklist ivägen.

Själv ska jag åter kasta mig ut i det farliga området som här kallas gården. Bilar kör mer här än på vägen ibland, till och med cyklisterna är vissa dagar färre.

Denna unika fredag har bara börjat, när den är slut, finns den aldrig mer .