Zkrivarens blogg

Kommunikation via telefon är kul och roligt, men det finns en o annan avigsida, inget svar och telefonsvarare.

Inget svar är värst, bara höra en jädrans signal, är inte uppmuntrande och tankarna kan skena…fel. Telefonsvararen har en positiv funktion…eller två. Man kan få höra en ljuv stämma, och man kan lämna ett meddelande.

I mitt fall för dagen har jag jagat en goding som lyssnta på sin telefonsvarare, och pratat med min, varvid jag just pratat med dennes igen. Suck.

Detta är mitt första fall av telefonsvararkonferens, för så kan man kalla det?

Nu ska jag bevaka telefonen som en hök, och bara en persons inkommande samtal besvaras.

Lev väl!

Jag har alltid sagt att kaffe är ett otyg, då med tanke på smaken, så det är inte konstigt att jag hellre dricker te än kaffe. Nu har det dessutom kommit fram att för mycket kaffedrickande ger kvinnorna mindre bröst, dessa behag som många män tittar på med trånande ögon, i synnerhet under sommaren.

Jag känner själv några kvinnor som dricker, så livsmedelsbutikerna säljer slut varenda dag, men de har de fina behagen kvar. De har absolut inte krympt, varför det måste innebära att de påverkas om man börjar i tidig ålder, att dricka kaffe.

Nu kom jag i diskussionen igen, den jag skall akta mig för, att damerna får fria när det är skottår, som det är i år. Jag fick i mig att det är bara damerna som får fria.

Men jag då, om jag vill fria till en mysig, genuin, gullig dam, ska jag sitta här och vänta då? I så fall…bläää.

Och jag vet vad jag gör klockan 00:00:05 den 1 januari 2009, så håll dig vid telefonen…

I samma diskussion kom vi in på vad min blogg egentligen innehåller som sanning etc.

Min blogg innehåller sanning, fiction och allvar, i lagom blandning. Allt för att den ska bli intressant och rolig att läsa. Dock är sanningen alltid i grunden, sedan kan storyn ”skruvas” lite och på toppen kommer allvaret.

Lev väl!

Nu har jag gått in i ”klurighetstiden”. Jag sitter och funderar på olika hyss, som skall drabba folk resten av det här året. Något enstaka fall i oktober, sedan tar det fart i november och december. Alla födelsedagar som skall firas, en och annan present skall köpas och lämnas över…på något sätt. Kanske är du mitt mål?

Tänk hur det kan gå när saker inte får…stå rätt parkerade.

Med tanke på gårdagens händelse med en Polo, fick jag i mig att jag måste vara en obotlig ensamstående snuskboll, och det är ju jag…inte!

Ensamstående, det är jag, men snuskboll utöver fräcka tankar och normalt beteende, har jag inte. Den dag jag inte längre är ensam, så blir det en viss skillnad i skrivandet och mycket annat på det privata planet som inte kommer ut här, varken nu eller senare. Men fler lite ”tillvridna” händelser lär komma.
Något snuskigt hände inte idag, inte heller parkerades nån Polo framför min färdväg. Dagen har varit trist, regnig och så, dock med en extern mysighetsfaktor.

Lev väl!

För några veckor sedan påtalade jag till ansvarig på ICA, om att det borde finns mer the, än vad det gör. Igår kunde jag räkna in ca 40 olika sorter påsthe och ett tjugotal i lösvikt. Det skall jämföras med tre sorters Liptons påsthe innan.

Omarbetet med butiken sätter sina spår, som en anställd sa:

-Inte en jag hittar här nu.

Och det förstår jag hyllorna står överallt där man inte förväntar sig det, eller så ska man vara en spik för att nå fram i de trånga passager som uppstått. Men det blir fint när det är klart.

När vädret är fint blir det livsfarligt för männen, jag är absolut inget undantag. På väg hemåt mötte jag två tjejer i 16-18 års ålder varav den ena kom i en generöst V-ringad tröja med ”sötsakerna” frisläppta.
Jag som precis innan noterat att en dam var på väg till sin vid sidan av trottoaren, parkerade Polo, var nu som bortblåst. Min ständigt intresserade och allt annat än blygsamma kompis, slet i byxorna och mina händer ville. Detta gav mig vissa besvär att få kontroll över en kropp som till slut trasslade in sig i en liten, men väldigt hård Polo, vars förare inte alls hade tid med mig.

Vem fasiken hade det? Jag hade annat i huvudet som fick mig att må bra, som de inte kunde konkurrera med alls och humorn har legat högt upp sedan dess. Inte ens Svenne Rubins ”Folköl och dunka-dunka” kommer i närheten, eller gör den det om man lämnar bilen hemma och tar..?
Nåja, nu ska jag inte veckla in mig i något när annat är utvecklat, för då blir man väl ihopvecklad, som ett pressveck i dragspel.

Lev väl!

Skrivtorkan har drabbat mig. För en gångs skull känns det tungt att skriva blogg, kanske är det en reaktion efter ett vansinnigt tempo igår, då jag skrev inte bara bloggar utan mycket mera. Samma sak i helgen. Någon gång måste det bli ett stopp, mitt är nu. Men ikväll kan det vara borta…hoppas jag.

Sitter just nu och funderar på vem som skall få dagens idiotiska bilistpris. Ska det bli 87-åriga Svea, som i korsningen tittade åt höger o vänster så snabbt och många gånger att hon blev yr när hon körde ut i korsningen och nästan på mig.

Eller ska tysken som parkerade sin VW-buss med släp över fem p-rutor bli pristagaren?

Hos ICA, lyckades jag med nöd och näppe samt enorm skicklighet, missa kylar på tvären i gångarna, och kallingar kunde jag glömma då utrymmet var för toapapper i tjocklek. Jag råkar vara någon centimeter rundare någonstans. Och så har jag en nyfiken kompis som tar sin plats.

Efter en förödande start efter en dålig natt är jag nu trött och sängen väntar.

Lev väl!

Visst är det måndag igen, men lugn för snart är det fredag och helgen väntar för dörren igen.

Själv har jag en jobbig start och allt blir sent idag. En lång måndag väntar, och för alla andra som liksom jag har det, bjuder jag på följande historia.

Supportens vardag

Supporten: Vad kan jag hjälpa till med?

Kunden: Jag håller på att skriva mitt första mail och jag har skrivit bokstaven a men hur skall jag göra för att få till den lilla cirkeln runtomkring?

Supporten: Är markören fortfarande där?

Kunden: Nej, jag är ensam här.