Det är måndag igen, och det märks, jag har fått varit både rådgivare och slagpåse, som det känns i förhållandefrågor. Jag, singeln som hatar det! Och det gör jävligt ont att ens behöva hamna i den situationen jag åter gjorde idag.
Varför är det så svårt att förstå? Varför skall alla ha sådana enorma krav? Bara två frågor av många idag, fler blir det, men kommer det svar? Opps, en tredje redan.
Ha det gott!
I mellan blåst och regnskurar, hann jag med en promenad, hann även panta lite flaskor, vilket inte var fel. Inte heller fel att bara behöva betala 12 kronor hos trevliga Johanna. Fanns ju bara två toppenbruttor där idag, och Johanna öppnade för mig…åtminstone var jag först hos henne.
I ett av det roligaste och smärtsammaste telefonsamtalen, kom det att handla om att vara på bulan o röda veckan för damer med detta problem.
-Jag skall gå till apoteket, det finns att köpa paket för att kolla.
- Om du är på bulan?
- Med Rufus??? (En råtta), uppfattade jag det som. Det var ”men Rufus…”.
Varvid jag började skratta så jag vek mig och drämde pannan i en stolsrygg, så nu är jag i djurens värld…som enhörning. Inte lätt att vara råtta o få ha det så trevligt…inte för mig heller…än.
Således avslutar jag kvällen i positiv och smärtsam anda, ont i huvudet och magen. Tack för det å det varmaste.
Lev väl!
Regn, regn, blåst och mer blåst.
Om man ändå kunde få lite av den sommar vi inte fick med 25 grader, sol och blå himmel. Så man hinner torka åtminstone, för brun är jag redan…av rost.
Och nu har vi dessutom fått en timme tillbaka, det är vintertid, ett jäkla dribblande med tiden för någon kom på något idiotiskt.
Nu ska jag ha en lat söndag. På återhörande!
Jag tyckte jag skulle hinna med så mycket, ringa inte minst, chatta, träffa folk och vara trevlig. Vad blev det? En blandning förstås, i expressfart. Och hos ICA, dit jag tog mig för juice, blev det nästan en olycka. För i kassan satt nog ortens snyggaste, på utsidan sett åtminstone (inget agg nu) och jag såg inte tjejen som stod hukad med röven baken upp, förrän i sista stund. En tvär inbromsning och en snygg undanmanöver, gav en miss på en millimeter. Och sedan tvärstopp!
För det var kraftigt nedsatt pris på lösviktsgodiset, och det är lördag, ok helg då, då kan jag inte bara passera till en sötsak i kassan, måste få ta i substitut åtminstone. Kan inte förstå varför det alltid tar slut så snabbt, det gör inte kassörskan.
Annars en slö lördag efter en natt av minimal sömn, tyvärr inte pga damsällskap. Nu får jag se vad kvällen erbjuder.
Lev väl!
Det blev en natt jag sent skulle glömma. Först fick jag hit regnet från västkusten. Tack för det. Det blåste och regnade och bostaden blev avkyld, och det rejält. I detta gick jag och lade mig, med huvudet fullt av…tankar, tror jag det var. Och lyckades somna efter bara en timme, för att vakna en timme senare.
Så hölt det på framåt morgonen då sömnen inte kom alls. Jag fick tjata på mig själv för att lyckas somna i…igloon, för temperaturen hade sjunkit rejält på morgonsidan och elementen gick inte igång. Inte konstigt jag inte sov. Från rumstemperatur till utomhustemp. under natten är inte så skönt.
Fredagen började med att jag öppnade ögonen, en vana jag har efter att ha sovit på natten…dåligt.
Av med täcket och kallingarna upp ur sängen, snubblade på brallorna som halkat av stolen, på min väg till badrummet.
Efter den uppfräschningen, var jag lika trött ännu.
När jag senare hittat fram till datorn var mejlboxen igång med en o annan leverans och skrivandet tog fart. Telefonen ringde och jag har en vana att svara…ibland.
Passade på i lunchtid att skynda till damernas ICA, där jag kom ihåg att handla toalettpapper. Otroligt va? Och inte hann jag ens fram till den charmiga kassörskan innan hon hejade på mig…tror jag det var. Skulle ha tagit lite Gevalia också, det är bra vid oväntade besök…i fall att…
Nåja, trots motstridigheterna i kroppen tog jag mig ut och nästan in i en betongpelare utanför. Dock inte samma som min cykel o jag tog tidigare.
På eftermiddagen väl hemma, blev det datorarbete igen. Har en gammal burk som inte längre vill ut på nätet. Jag har gett mig på den att jag ska vinna den figheten. Senare bytte jag till den som fungerar och har varit på msn hela kvällen. Några telefonsamtal har det blivit och dundertrevligt mejl kom tidigare ikväll. Lika trevligt som chattet jag hade med västkusten tidigare idag. Och kvällens telefonsamtal har inte heller varit bra. Det har varit otroligt bra!
Således började dagen oroligt och avslutas bra. Nu har jag bara ovanorna att gå och borsta tänderna och lägga mig kvar. Händerna ligger någonstans, där de gör nytta när jag blundar.
Lev väl!
Nu är fredagen här och regnet med…på västkusten, där jag just nu inte är. Jag funderar på om jag skall skicka dit lite tvål, men så har jag förstått att även jag får min del av nederbörden, då behövs tvålen här.
Dagen har börjat i ett hårt tempo med mejlkorespondens, diskussioner och telefonsamtal. Det jag absolut inte ville missa…missade jag naturligtvis. Och fick en svarare i örat när jag ringde tillbaka. Telefonsvararkonferansen för veckan har börjat.
Själv avslutar jag snart veckans femte arbetsdag.
Onsdagens dåliga slut har fortsatt och fortsätter under torsdagen. Löften ges, men hålls inte. Hållbarhetstiden är ett skämt, liksom annat ännu ej angivet/angivna.
Enda stora ljusglimten idag var nog att vara ute, träffa folk, glömma hälften av det jag skulle göra inkl handla. Ett elände med mig numer, bortsett från en pigg och besviken krabat.
Jag skulle handla toapapper igen (använt en del som hushåll också) och tro fasiken jag glömde det helt igen. Får säga till mitt försvar att jag stod och pratade med Johan i några minuter, vilket alltid är trevligt, sedan inträffade det där som var i reklamen förr…”och plötsligt händer det…”
Jag står i lång kö, sist. Står och funderar på alla svikna löften och eländen utanför affären, här på internet bland annat. Plötsligt känner jag mig iakttagen…av kassörskan i andra kassan. Hon har inget att göra, ingen kund, så jag var välkommen till henne. Och eftersom jag inte är bortskämd med det, ilade jag dit betyldigt gladare än några sekunder tidigare, och senare.
Nej, det berodde inte alls på den utmärkta personalen i ICA, utan på andra externa faktorer jag nyss nämnt. Och det fortsatte på eftermiddagen och kvällen också.
Nu har jag kommit ner på marken efter en härlig månad av glädje, något som är få förundrat. En hel månad under de senaste 18 åren! Livet är fantastiskt.
Lev väl!
Svikna löftens dag, tycktes gårdagen vara, och jag är knappast opåverkad. Källaren och mörkret i ensamhet känns otroligt lockande, men kommer jag någonsin upp sen?
Säkert är det många som hoppas jag inte gör det, kanske får de rätt, men än är jag inte där.
Nu skall annat fixas och det fina kyliga vädret skall utnyttjas…kanske.
Ibland är det svårt att skriva om saker, att skriva en blogg som blir kul och intressant för läsaren. Just nu är jag i det läget efter att ha hamnat i källaren igen. Idag är det inte min dag och jag, är orolig för kommande dagar, oroligare än på mer än ett år.
Det känns tungt mycket tungt att skriva just nu. Det är känslor som skenar, bråkar och en besökare vill ta sig in i mig, Ågren. Han sviker aldrig.
Lev väl!