En hektisk onsdag när allt inte gick som det skulle, kom bakslagen efter glädjen. Samtal som aldrig ringdes, meddelande om ännu mera bredbandsarbete nästa vecka…igen! Folk som bara sticker utan ett ord…inte ens hej, är ena riktiga jävla skithögar, som inte behöver komma tillbaka…någonsin. Och sedan folk som bara kan mejla, men inget mer…inte konstigt att jag går ner…i källaren snart. Kanske finns det en mysigt gullig…råtta där?
Lev väl!
Så var det dags igår igen. Störningar stoppade mig från att skriva, och mitt bloggande kommer nu succesivt att minska här och trappas upp på annat håll.
Och jag ska banne mig klaga på hantverkarna, jag försov mig! De började senare än normalt, borrade två gånger och sedan vet inte jag vad som hände, men jag vaknade senare än tänkt. Snacka om att stressa sedan.
Med känslosprötena utfällda kände jag hur kallt det var i sovrummet igår kväll och fattade beslutet att kvarta i bäddsoffan i vardagsrummet.
Ett mycket klokt beslut skulle det visa sig. Där var det normal temperatur och jag kunde konstatera att raggsocker, vinterunderställ och täckjacka med tillhörande pälsmössa inte behövdes.
Jag kom att sova mycket gott.
Nu är det mer skakigt, arbeten pågår i fastigheten och det borras och spikas och jag vet inte vad, förutom att jag skakar med vibrationerna.
Ha en trevlig dag!
Efter en del chatt o släktforskande ssläcker jag ner för kvällen och lägger mig i…nånting, kall säng i kallt rum, eller skön soffa i varmare rum.
Vad det än blir skall du där ute ha en fortsatt bra o trevlig kväll! Även du som (nästan) aldrig skriver en kommentar.
Lev väl!
Fy för den lede vilken…natt. Nej, hon kom inte, men kylan kom…in.
In i sovrummet där jag låg nästan…naken.
Vaknade av den och satte p ett elelement, det ordinarie hade inte vaknat till liv riktigt.
Jag lyckades somna om, men vaknade igen, ännu mer stel…frusen.
Fick klä på mig lite och elementet igen, innan jag somnade…i flera minuter, som visade sig varar några timmar, innan klockan ringde. Och nu är jag trött!
Dagens lektion torde vara: Sov på natten…varmt!
Om några timmar, närmare bestämt i morgon bitti, är det normal vecka igen. Höstlovet är slut och eleverna återvänder till skolan, vissa motvilligt, andra med glädje.
Själv lade jag inte märke så mycket till helgen, utom de små som var här o busade. Jag märkte när de ringde på dörren, på utsidan märkte jag mamman.
Två månader knappt och det är 2009, så här långt kan jag summera att året som nu är 2008, varit ett bättre år en föregångaren, och att ensamheten dessvärre är kvar.
Lev väl!
Sent i säng och sent upp…igen.
Solen skiner och det är svinkallt ute.
Det första som möter mina ögon när jag vänder upp persiennerna är tydliga bilspår i gräset på gården. Jätteskoj.
Gårdagen slutade i nedåtgående stämning pga en person, och den sitter i fortfarande. Och jag måste fatta en del jättejobbiga beslut. Inte pga personen dock. Å andra sidan är den här helgen en av de värsta jag vet. Nästa är en långkörare, den kallas jul-nyår-trettonhelg. Hur kul är den för en ensam, på en skala från 1 till 10?
Jädrar vad tiden går fort när man har det trevligt. Var det inte några minuter sedan jag skrev… Nä, det var det ju inte, tiden går och kylan består. Det är nära 4 minusgrader ute och mörkt. Belysningen är ju svag och vi seende får känna hur det är att vara synskadad med denna belysning.
Fördelen med dålig belysning är om man är skum och utomhus, så är det lätt att osedd göra bilinbrott, stjäla bilar o cyklar, inne är det upplyst o varmt, tills jag släcker och somnar gott i mörkret.
Lev väl!
Idag är det första dagen i november, första lördagen i samma månad, tillika första helgen i samma månad. Och jag vaknade kanon sent, kanske för att jag gick och lade mig för tidigt? Men det är ju inte var dag som det är som igår, så att lägga sig 02.30 idag är okay, fast sent upp blev det. Kanske berodde på grannen som började snickra 03:30?
Tråkigt blev det inte, och det finns alltid någon att tacka för det.
Tack tack!
Tony Irwing har ett blåmärke på…snoppen. Det är tydligen en stor nyhet för Expressen.se. Undrar om min kan få samma uppmärksamhet? Han som är så väldresserad att han står upp och hälsar på allt kjoltyg.
Ute är det svinhalt, vilket ger mig ett minne när jag kom till en olycksplats på E 4, söder om Stockholm. En bil med fyra runt en stolpe. Det rådde ishalka på platsen.
Bilen bakom, hade en förare som hade lite bråttom ut. Resultatet en praktvurpa. Sedan kom polisen, och nya vurpor. Själv stod jag på benen och använde fötterna som om jag hade skridskor på mig. Tur att balansen var okay.
Här inne är det varmt och gott, isfritt också. Lite tråkigt är det för helgen vi nu har, är en av tre som jag har svårt med sedan jag tvingades till ensamheten. Och humöret har varit upp och ner idag på flera sätt. Imorgon får vi se hur det blir.
Lev väl!