Regn, regn och åter regn
Efter mer än sex timmar av oavbrutet regnande, avtog nederbörden något och solen lyckades slå bort några moln och värma oss blöta medborgare med sin strålande värme. Själv tog jag mig ner till centrum, liksom de flesta i ett lämmeltåg. Vi delade upp oss i affärerna och jag tog en grupp in i ICA. Men redan innanför ingången blev det tvärstopp. En mänsklig? mur bestående av en 140 kilo tung kärr…dam blockerade effektivt ingången med sin bakre del…mycket synlig under jeansen.
När vi väl kommit in kunde jag snabbt konstatera att påfyllnaden efter förra veckan inte hade påbörjats fast det fanns gott om personal. Således inskränkte mitt handlande till småsaker. Fort fram till kön och nästa tvärstopp. Men vad gör det när det är en trevlig kassörska, med ett strålande leende…till mig. I kön var det småprat, inte konstigt med tanke på att hela bostadsområdet var där nästa på en gång.
När jag och en granne kom ut, började det dugga. Hon tog bilen…ensam. Var det möjligen i vetskap om att jag inte kan hålla…igen? Nä, hon skulle till jobbet, i andra riktningen. Kanske jag ska dit och handla…också?
Jag tog istället rygg på en annan kvinnlig granne bakifrån, fast hon hade ett hundra meters försprång, vann hon med en futtig meter till porten. Kanske var det närmaste grannen, som jag mötte och bytte tre snabba med, som orsakade det. På gården sprang jag ihop med fastighetsskötaren, en bra kille.
Apropå fastigheten, idag tömde man utrymmen utanför ett mindre antal förråd, utan förvarning. En hyresgäst hade ställt ut en innerdörr där, nu är den borta. Jag undrar hur hyresgästen skall förklara den försvunna dörren i framtiden. Men cykelutrymmet är alltjämt fullt med cyklar som saknar ägare, kanske man ska byta cykel? Eller ska jag byta till en gummiflotte, med tanke på nederbörden?
Under dagen har jag fortsatt skrivandet på min debutbok, som egentligen kan bli del 2 av mina memoarer, för jag fick idén av en dam med bett igår kväll, en dam som inte går av för hackor. Det inneär att när denna bok är klar inom kort, väntar nästa ”tegelsten”, förutom de redan planerade. Jag väntar också…på en dam och på skrivlusten. Den senare kommer nog…nån gång.
Lev väl!