Mjukglassen
I närmare 30 sköna grader av värme tog jag mig efter en längre promenad, fram till j-kiosken och gled in. Jag blev nästan stående i ett steg innanför. Damen bakom kassan stod och dammade för fullt! Tänk om människan skulle damma till mig. Snytingar har ju inkasserats på märkliga vägar förr.
Nåja, jag vågade mig fram och stannade på respektfullt avstånd. Hon tittade upp och hejade, sedan sa hon:
-Jag dammar.
- Så länge du inte tar mig som en dammråtta (ovanlig modell ovanligt stor), så ska jag inte springa iväg.
- Ingen fara, svarade hon leende, vad vill du ha?
- En mjuk i strut, lilla modellen, svarade jag, med annat i tankarna.
Jag konstaterade att sköta glassmaskinen, det kunde hon, och jag kommenterade det. Sedan fick jag en jättegod strut med mycket glass av en leende dam. Nöjd för stunden gick jag ut och satte mig i solskenet med min glass. Då kom jag på min magkatarr, fast glass är lenande…så det så!
Och nåt gott tänker jag unna mig…mamma, doktorn och övriga med tankar om nyttigheten.